onsdag 9 februari 2011

Börjar tappa lusten...

Nu så här en månad in på mitt nya sätt att leva, hade jag hoppats på att få känna någon slags förbättring eller förändring i kroppen. Men icke då! Magen petar ut precis lika mycket som förut. Låren är lika bastanta som förr. Och överarmarna skall vi kanske inte ens prata om.
Kanske gör jag inte tillräckligt...???

Nåja. Kanske finns det ändå något att gläjdas åt.
Jag tycker mig se att mina "blodbristningar" eller vad jag skall kalla dem på smalbenen - som sett otäckt röd-violetta ut i flera flera år - börjar blekna något. Det ser ut som om någon sparkat mig på smalbenen - och det rejält! Och det har sett likadant ut - sommar som vinter.
Kanske är det det för myckna sockret och mjölet som sett till att få utlopp på benen. Det har ju inte gjort ont eller så, utan mest varit lite pinsamt att gå med piratbyxor på somrarna. Jag har försökt att smörja in mig med olika krämer, men utan bra resultat. Och skall sanningen fram, så har jag väl aldrig varit bra på att hålla fast vid smöra benen-rutiner. Jag glömmer av det efter ett tag. Sen har jag en aversion också emot att hålla på att smörja in krämer för att hålla något borta. Helst vill jag ju att kroppen skall bli "inflammationsfri", för hela det här får mig att tänka på att det är någon slags inflammation i kroppen som får den att reagera som den gör.
Och eftersom jag älskar att gå i piratbyxlånga byxor, skall jag fortsätta på min hälsokostväg - för uppenbarligen verkar den ge resultat.

Jag har också lagt märke till att en fettkuleliknande prick på ögonlocket minskat i storlek. Hurra! Jag som försökt med allt utom nål för att peta eller riva bort den. Eftersom det kan vara lurigt med ögat, har jag låtit bli.
Ja, ni hör ju själva.


Igår hade jag en deppig dag och kände att skall det vara så här svårt att gå ned i vikt genom att ändra sina kostvanor, så kan det ju faktiskt lika gärna kvitta. Godissuget finns kvar i hjärnan, men inte särskilt mycket i kroppen. Jag måste nog omprogrammeras på något sätt...
Det finns säkert saker jag kan göra för att förbättra oddsen, men som sagt, jag börjar tappa lusten lite grand.
Men som sagt. Det är väl tur att jag hittade fördelen med smalbenen - för annars kunde det varit klippt.

Well.
Kanske inte riktigt.

Jag har ju stakat ut en ny väg att gå på - för evigt - och jag tänker inte ge upp så här lätt. Men visst misströstar jag, när jag hör folk som går på dieter och så vidare - och att de går ned i vikt, medan jag själv stampar på samma ställe. Well, stampar kanske är fel uttryck. Sitter. Ja, för jag har ju faktiskt inte börjat röra mig nämnvärt.

Jag vet inte varför jag inte varje dag kan anamma Nikes slogan "Just do it"...

Efter dagens reflektion, tror jag nog att jag skall läsa lite mer i Sannas bok - om den självläkande människan och hennes recept. Det ligger nog en hel del i det där tänket. Viss typ av mat får nog oss att må dåligt, utan att vi ens är medvetna om det. Det får bli mer av den inflammationsfria dieten. Helt klart!
Så klart!

9 kommentarer:

Annicka sa...

Ge inte upp nu när du kommit en bit på väg. Jag tror att det blir lättare att komma ut på promenader fram på vårkanten, vi får kanske lite mer värme och någon solglimt då och då. Du verkar ju vara en optimist så återigen ge inte upp!

Anonym sa...

Är det LCHF du kör? Jag gick inte ner något när jag testade detta men där emot när jag körde strikt GI så hände det saker. Kämpa på och tappa inte modet.
Kram

Sandra sa...

Klart du inte ska ge upp!!! Du är stark, även om vissa dagar känns dåliga! Och som du antyder, utan motion kommer inte vikten att ge sig i första taget. Gillar du att dansa? Dra igång favorit cd´n på stereon riktigt högt och skaka loss i vardagsrummet! Det är ett toppen sätt att få igång både kropp och humör :) Tro mig, jag gör så varje gång jag känner mig nere. Och nu när solen lyser, ta med en vattenflaska och ge dig ut. Om det inte lockar att gå i området där du bor, åk till en park eller motionsområde! Det är oxå ett bra sätt. Slottskogen är superfin att gå i året runt!
Och ge inte upp! Du fixar allt, bara du vill! Och skulle det kännas extra tufft, så hjälper dina vänner dig! Även vi här på nätet!
Kämpa-på-kramar!
S

Chris_P sa...

Vet precis hur det är att kämpa med vikten. Det är tufft och trist ibland men ge inte upp!!
Har du provat att mäta dig? Ibland syns inte resultatet på vågen men väl på måttbandet!

Ge bara inte upp!

Styrkekram till dig!

Hildur sa...

Heja Sari! Jag kämpar jag med och vi får stötta varandra! Ge inte upo! Kram Birgitta

Maria sa...

Hörrödu! Hur lång tid har det tagit att bli överviktig? Säkert flera år, eller hur? Nu skall det förhoppningsvis inte behöva ta flera år att gå ner i vikt, men det tar tid innan allt faller på plats. Du kämpar på bra med maten, men mitt råd är att kanske öka motionen lite... När jag började startade jag med promenad i 10-15 minuter, för mer orkade jag inte. Sedan plussade jag på några minuter för varje vecka. Vill du följa med mig och träna vid tillfälle? Det är alltid roligare att träna tillsammans ;=)
Kämpa på!
Kram

MiaS sa...

Heja Sari! Du har redan kommit långt med att börja äta på ett annat sätt och uppmärksamma sockret. Men det är nog dags att börja ta promenader, börja med en kvart varje dag, kanske en liten tur på lunchen. Kommer du bara igång med detta också så är jag övertygad om att det kommer hända grejer. Inte bara vikten utan även humöret påverkas positivt :)

Annelie sa...

Skönt att du inte tänker ge upp. Det är väl nån slags avgiftning du går igenom nu, börjar du bara att röra lite på dig också så tror jag det går fortare.
God fortsättning : )

Lotusblommans vardag sa...

Hitta ngt som känns behagligt att göra inte så att du måste stressa hit och dit, passa tider och bussar mm Träning nära hemmet. I någon form.
Just do it! And do it again! And again... Tills du börjar tycka att det här går ju riktigt bra och du börjar förstår att det kommer att gå bra den här gången :)
Du fixar det!

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar :-).
Thanx 4 leaving a comment :-).