onsdag 2 februari 2011

Uppdrag Frankfurt avslutad

Hej!


Först av allt vill jag bara säga att borta bra men hemma BÄST. Verkligen! Det sista dygnet blev riktigt segt i Frankfurt, eftersom jag sett mässan vad mässan hade att erbjuda i dagarna två, och inte gick dit den tredje dagen.
Jag hade riktigt svårt att hitta på något att göra, förutom att gå på stan. Jag gick förbi några tiggare och kände mig stundvis som dem. Det är en märklig känsla att känna sig hemlös utan någon egen plats att vara på. Jag hade ju redan lämnat hotellrummet tidigt på morgonen, för att ge mig chansen att promenera en sista gång i Frankfurt. Jag ville verkligen komma igång med promenerandet för min del. Jag tröttnade dock på att gå utan mening eller mål.  Räddningen blev internetcafét som jag hittade senare.
Men. Nu gick jag ju händelserna i förväg. Tillbaka till startpunkten.

FREDAG
Fredagen började med tre timmars arbete på Scrap & Hobby.
Fjärilar i magen.
Nervös.
Förväntansfull.
Laddad.

När jag kommit till Landvetters flygplats köpte jag mig några böcker för att ha något att läsa. Jag började läsa en bok om ISO-dieten på flygplatsen, och var klar med den när jag landade. Det är en lättsam bok, som på något sätt är en förlängning av GI-dieten. Fredrik Paulún har skrivit boken, och jag får en känsla av att han kritiserar sin egen kostidé GI när han räknar upp olika typer av dieter.
Men jag fick några bra tankar att ha med mig i mitt val av mat. Jag planerade att hålla mig till en vettig kost – även i Frankfurt!

Isodieten : gå ner ett kilo i veckan

Frankfurts flygplats måste vara ett av de största jag varit på, för det var väldigt långt att gå för att hämta sitt bagage. Och när jag sen skulle hitta pendeltågen, var det precis lika långt att gå, fast åt ett annat håll.
Jag baxade mig på tunnelbanan med mina två väskor och det var sannerligen inte helt lätt, då det var ett högt trappsteg upp. Well. Jag klarade det. Sen gällde det att hålla öronen öppna för när jag skulle av. Men det var lättare sagt än gjort, för när det förinspelade bandet skulle ropa ut stationerna, kunde jag endast höra ett lågt mummel och ett högt brus. Jag hade faktiskt ingen aning om var jag skulle gå av. Jag höll mig lugn en stund, men efter ett par hållplatser frågade jag någon. Och denne person var vänlig nog att informera mig att det var nästa hållplats som gällde J.


Jag frågade givetvis på engelska, för mina tyskkunskaper lyser med sin frånvaro. (under resans gång, blir jag varse att ”alla” (förutom taxichauffören) talar engelska! Och då menar jag i stort sett ALLA! Sicken lyx!)

Jag möttes av ett helt och hallet snö- och isfritt, men något kyligt Frankfurt på fredagen. 
Tack vare en vänlig människa med GPS kunde jag hitta hotellet.



Jag lämnade in väskorna på rummet och gav mig därefter ut på stan. Eftersom boken om ISO-dieten landat ganska väl hos mig, valde jag att ha den i tankarna när jag gick för att leta efter middagsmat. (Hmmm. Det är inte första gången jag letar mat enligt en boks rekommendationer J.)

Well. Glad i hagen tog jag en promenad på de närliggande gatorna vid centralstationen. Det första jag möts av är röklukt. Var jag än går, så röker människorna i Frankfurt. Jag lägger också märke till speciella rökrum både här och där, men ändå plågas jag av denna cigarettrök ute på gatorna.

När jag vandrar ser jag också många spännande affärer. Jag såg dock inte en enda riktig mataffär som jag kunde köpa färska bär i. Däremot fanns det en himla massa affärer med utländska matvaror, grönsaker och skavd frukt. Japp. Frukten verkade inte få den bästa behandlingen inte.
Jag fann också affärer med ett brett utbud av skönhetsartiklar, ekologiska hälsokostalternativ och barn, blöjor m m för barn. I en och samma affär! Sådant har jag ju inte sett någon annanstans.
 
Det finns också väldigt många utländska restauranger, men dock med annat utbud än vad jag är van vid. Så dem ratade jag bort.

Jag vandrar vidare och letar efter något spännande ställe att äta på. Jag går förbi både kinesiska, indiska och thailändska restauranger. Till slut valde jag en italiensk restaurang vid namn Bella Roma, och jag tror nog att jag lyckades hålla mig riktigt bra till någon slags diet. Jag valde en sallad med grönsaker (bl a råa morötter – yes) och strimlor av varm kyckling. Inte alls dumt. Jag beställde vatten till och jag kände mig riktigt nöjd efter denna måltid.

På vägen tillbaka mot hotellet såg jag att det fanns ett lärocenter där man kunde testa sina engelskkunskaper. Eftersom jag inte hade något annat planerat (hö hö – som om jag skulle ha en full agenda på fredagskvällen - i Frankfurt), provade jag på det. Grammatiken gick bra, men tydligen finns det saker och ting att jobba på när det gäller både läs-, och hör-övningar J. Jag ligger på nio i snitt. Av tio. Så det kändes ju bra trots allt.



Sen gick jag till hotellet. Jag tänkte vaggat mig till sömns genom att titta på teve, men när jag insåg att alla program var på tyska, och de enbart verkade vara utav nyhetskaraktär eller dåliga serier, valde jag att läsa istället.
  

 
Det blev en tidig kväll för min del, och jag vaknade utvilad nästa dag, fastän sängen var i mjukaste laget.

LÖRDAG



Frukosten bjöd på både tomat, ost, ägg och frukt.

Jag tog mig till och från mässan genom att promenera dit. Jag promenerade där längs de kilometerlånga gångarna och bland creative world-mässans montrar. Det blev en hel del promenerat på lördagen, måste jag säga. Jag upprepar. En hel del!  

 


Till råga på allt, gick jag vilse när jag skulle till shoppingcentrat på kvällen. Jag hamnade på någon bakgata (läs industriområde) och jag traskade och traskade. Och traskade. Till slut, efter en halvtimmas frustrerat promenerande (och ett akut toalettbehov gjort sig påmint), sade jag till själv att det inte skulle bli något vettigt ur detta, så jag vände och bestämde mig för att vänta på en buss. Jag orkade helt enkelt inte promenera tillbaka samma väg. Bussen var helt tom, så det kändes både lyxigt och skumt, men jag behövde inte vara orolig, för den fylldes snart av folk. Jag tog en snabb sväng till hotellet och valde sedan en ny taktik. Jag gick längs en mer trafikerad gata, och till slut hittade jag köpcentrat. Och det var en ganska mäktig syn.


Frankfurt är en stad med både gamla och nya byggnader. Den som sett filmen Metropolis, kanske kan föreställa sig vad jag menar. Där finns höga fyrkantiga byggnader med runda detaljer och de blandas med gamla byggnader. Kolla bara den här detaljen på ett av husen som finns på köpcentrat.


Köpcentrat fullkomligen myllrade av folk. Känslan av att vara utlomlands slog en verkligen när man insåg att alla affärer hade öppet till klockan åtta från måndag till lördag, men helt stängt på söndagarna. Där fanns väldigt många exklusiva butiker med klockor och smycken, men också ett svenskt företag som H&M. Jag såg också Deischmann – en skoaffär, som jag sett på några ställen här i Götet.



Mitt första inköp blev en ryggsäck. En riktigt bra ryggsäck (Piquadro), med flera fack att sortera in mina saker i. Ryggsäckarnas Rolls Royce skulle jag vilja kalla den! Vroooom!
Därefter hittade jag en klocka. Med orange armband. Givetvis J.


Jag gick där på ett dyrt köpcentra och valde mellan dyra klockor och den där. Jag till och med provade de lite finare och dyrare klockorna, men eftersom de var så himla stora och klumpiga, för att inte tala om tunga, valde jag den där orange klockan!

En liten koll på mitt matintag den här dagen.
Frukost: ägg, ost, tomat m m.
Lunch: sallad, med mozzarella och tomater. Jag pimpade till salladen med egenhavda nötter.
Middag: indisk mat. Aaaaah. Äntligen riktig mat. Mums. Där blev det att jag ”syndade” med både bröd och mango lassi. Jag träffade nämligen Tarja och hennes tjejer från Arkivet på kvällen. Och i sällskap smakar maten så mycket godare. Men jag valde medvetet. Och med tanke på att jag skavt som jag gjort den där dagen, ansåg jag mig ha ”rätten” att äta vad jag ville J.

SÖNDAG:
Frukost: samma urval som igår!

BRR! Kallt. Jag gick till spårvagnshållplatsen och kände att det var väldigt kallt. Mycket kallare än igår. Jag såg också att vagnen inte skulle komma förrän om en kvart, så jag beslutade mig för att gå tillbaka till hotellet för att hämta halsduk, vantar och mössa.



  Nu såg jag ut som en riktig finländare (finne blev visst pimple på engelska :-)...) med pälsmössa med öronmuffar. Mmmm. Varmt och gott var det i alla fall J.

På spårvagnen var det fullt av folk. Jag hann åka en hållplats och inse att det fanns ett MYCKET bättre hållplats-utropssystem i spårvagnarna. Tydlig röst förmedlade hållplatsen på både tyska och engelska. Japp. Båda språken! Dessutom informerades alla möjliga vagnbyten man kunde göra på respektive hållplats. Smart.



Efter en hållplats skulle mer folk på. Det var redan knökat med folk där jag stod längst bak i vagnen, men detta stoppade inte flera kraftiga män som prompt skulle in i vagnen. Det dröjde inte länge förrän jag började få panik. Jag bad om att få gå ut, men jag och min rolls royce-rygga var för stora för att komma ut utan att be folk gå av … Jag knödde mig ut till slut, och jag tänkte att jag hellre går till mässan än att stå i den där trängseln.
Jag började traska, men insåg snart att jag faktiskt skulle få plats längre fram i vagnen. Sagt och gjort. Jag gick på vagnen igen, och ställde mig längst fram, med ryggsäcken mot väggen. Man vet ju aldrig med tjuvar…

Denna gång började jag mässbesöket genom att besöka Hair & Beauty world. Jag måste säga att där var det high life. Det var musik på hög volym, frisörer som pratade tyska – några filmades och visades upp på storbild. Det ena båset avlöste det andra. Snacka om många intryck. Jag fick snabbt nog och åkte ned till den andra våningen med flera Hair & Beauty-bås.



Där fanns det fina halsdukar, smycken och andra typer av skönhetsvård och olika typer av produkter.
Jag köpte några halsband och armband, för det var vansinnigt billigt. Men så tunga de var tillsammans. Och även om man bara har tre (hi hi... bara tre) armband på sig samtidigt, så känns det nästan som om man tränar med hantlar när man har dem på sig. Hmmm. Hantlar. Idé! Kanske kan jag sätta dem på anklarna och träna fötterna när jag är ute och går. Vem säger att man inte kan blinga till sin träning... ? :-).



Jag fick också prova på att göra en nagel med fransk manikyr, men ingen berättade för mig att det skulle bränna som det gjorde när jag skulle stoppa handen i värmeugnen. Jag trodde faktiskt att jag skulle fräta bort toppen på lillfingret. Proceduren upprepades flertalet gånger, innan jag fick lämna den bastanta tyska damen, som dessutom lämnade vit manikyrgegga på fingret. Tyvärr kan jag inte säga att det kändes proffsigt gjort. Fingret var ömt hela kvällen, och inte förrän morgonen därpå kändes den som vanligt igen.


Klaga, klaga, klaga. Javisst. Men om det skall göra sa himla ont, far det ju mig att fundera om det kan vara sa hälsosamt att göra det L.

Jag tog också en runda på Christmas world (oh boy så mycket fina inrednings- och juldekorationssaker det fanns – och jag besökte bara EN av julhallarna!!!). Det är nästan så man önskar att man jobbat i inredningsbranchen istället… För jösses så mycket fint det fanns.


Efter att ha vandrat och vandrat på mässan fram till klockan fem på lördagen, beslutade jag mig för att säga tack och hej då. Jag hade sett allt jag ville se, utan att lägga en order. Det kändes verkligen bistert att inte kunna vara nöjd med mässans utbud. Men det var helt enkelt inte något för oss på Scrap & Hobby.

Jag gick tillbaka till den indiska restaurangen på söndagkvällen för att inta något ätbart. Jag mindes att rätten med otroligt mört lammkött var god, så jag valde den igen. Jag skippade dock både mango lassi och naanbröd.

 

Sen begav jag mig tillbaka till hotellet. Och det var starten på en lång natts färd mot dag… Segt var ordet.

Jag lade mig redan vid 20-tiden, för jag hade tröttnat på att läsa och förpacka mina väskor. Det blev tyvärr inte någon god natts sömn, då jag hade mardrömmar om att jag i verkligheten skulle bli tvångsflyttad till en annan stad.

 
Huga. Ja, det var inte någon rolig natt. (men visst är det intressant hur mycket ens intryck från dagen kan bearbetas i drömmen)

MÅNDAG
Så kom då måndagen. Jag gick ned för att äta frukost och avnjöt den i tystnad. Frukostutbudet var bra. Det fanns gott om croissant, bullar m m, men jag är riktigt stolt över att kunna säga att jag inte valde dem en enda gång. Det hade ju varit lätt gjort, menar jag. Jag gick tillbaka till rummet för att avsluta min packning.
Jag checkade ut någon gång vid niotiden och lämnade in väskorna. Jag hade beställt en taxi till kl 15:00, så det var ju x antal timmar att slå död på. Jag promenerade tillbaka till själva köpcentrat, men jag måste säga att det inte var lika imponerande att se det på dagen. Jag fotade lite och försökte leka turist.

När jag blev hungrig försökte jag hitta något ställe att äta på. Jag hade svårt för att vara nöjd med de menyer som fanns på många av restaurangerna, så jag valde återigen en indisk restaurang. En annan den här gången. Men eftersom smaken var otroligt mild och smaklös, önskar jag att jag valt mitt säkra kort ännu en gång.

Well. Jag traskade vidare och hittade till slut ett internetkafé. Jag började gå igenom mina mejl. Men att skriva på ett tyskt tangentbord är inte alltid det lättaste. Bokstäverna y och z har bytt plats nämligen. Bokstaven å saknas helt och hållet.

 

Efter att ha suttit där en stund fick jag nog och bestämde mig för att åka till flygplatsen. Jag tog mig dit med taxi, för jag iddes bara inte baxa in mig själv och mina två väskor i tunnelbanan. Taxichauffören kunde ingen engelska, så det blev en tyst resa. Jag frågade dock om antalet människor i Frankfurt, och fick fram att det bor 700 000 i Frankfurt och 2 miljoner i Berlin. Hmmm. Var det verkligen Berlin? Äsch. Jag minns inte.

Och nu fick jag se flygplatsen med andra ögon. Nu var jag ju på väg hem, så jag kände mig ganska så befriad från stress. Och att vara bagagelös var också en befrielse. (jag fick nämligen lämna in båda väskorna, fastän jag hade 2 kilos övervikt (hah hah – tänk om jag bara hade två kilos övervikt som person – he heh)). Det är verkligen en flott flygplats, med massor av incheckningskassor överallt, vilket givetvis ger ett pampigt intryck. Jag råkade gå förbi ett café där jag såg att de hade gott om goda mackor och bullar. Ja, just det. Bullar. Jag gick runt lite till, men i huvudet hade jag redan bestämt mig. Något sött skulle det bli, kosta vad det kosta ville. Jag tänkte att det kunde vara mysigare att sitta på ett café än en stol vid gate A25. Jag kunde läsa en bok samtidigt som jag bara söp in atmosfären av att vara på en flygplats. Där trivdes jag gott.


Det blev någon nöt-bulle som jag smakade på. Nu hör det till saken att den inte var någon höjdare. Och när jag kom på att jag borde äta middag innan jag kliver på planet, lämnade jag kvar halva bullen. Jag orkade inte dricka upp mitt vatten, så jag tog med mig flaskan och tänkte ha det på flyget. Och för andra gången blev jag varse att jag inte fick "smuggla" in vätska över gränsen :-(. Det blev till att lämna flaskan där, för jag orkade inte hälla i mig det.

Väl inne på tax free-området fanns det bara massor av lyxartiklar förutom både godis, parfymer och alkohol som jag flinkt väjde mig från.


Senare tog jag sikte på ett nytt kafé och satte mig för att invänta flyget. Jag räknade fel på tiden och insåg att jag hade ytterligare en timma att vänta in. Nåja. Det gick ju ganska fort, när jag hade en bok att läsa.

Jag klev ombord på planet och när de sedan serverade mig en kycklingwrap (en extremt liten sådan) – troligtvis med lök i – bad jag om att få något annat.

 

Jag fick en blåbärs- och svartvinbärsyoghurt, som troligtvis var den godaste yoghurten jag någonsin ätit. Jag tror banne mig att det var 10 %’s fetthalt i den. Äntligen lite bär.

Och till slut, ca 19:10 var jag hemma på svensk mark igen.
Pust.
Det var i korta drag min resa. 





Nästa gång får det nog bli USA!

4 kommentarer:

LisaMattias sa...

Oj, vilken helg du har haft! Blir trött bara av att läsa om ditt promenerande... ;-) Kul att se att du klarar en alldeles ny diet på resande fot, det är inte så lätt!!

Det gör INTE ont att göra konstnaglar, det verkar ha varit en märklig metod!!

Och Berlin är min mors hemstad, och den rymmer över fyra miljoner invånare... ;-)

Kram från Lisa

AnnikaS sa...

Vilken resa! Fast nu vill jag se bilder på klocka, armband och halsband.
kram Annika

Snabbscrapparen sa...

Tack för din fina beskrivning av din resa! Det känns som om jag var med dig. Trist att dert inte blev några nya leverantörer men upplevelsen verkar ändå ha varit bra. Kram.

AnnikaS sa...

Klockan är ljuvlig och smyckena likaså! Tack för att jag fick se.
kram ANnika

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar :-).
Thanx 4 leaving a comment :-).