Om att ta kontrollen...

Kunskap är makt. Och just nu är jag på en riktig kunskapsresa. Ju mer jag läser, desto mer förstår jag... Och det är jag glad för. Men jag kan inte låta bli lite mer än bara lite irriterad på kuppen.

Just nu läser jag t ex "Den hemlige kocken...", och blir varse en massa skrämmande saker...

Jag tänker på alla tillsatser, aromer, smakförstärkare m m som stoppas i vår mat från både färdigrätter och restaurangmat till maten vi köper i affären. Utåt sett verkar allt vara bra med t ex färdigrätterna, eftersom man beskriver dem som "gjorda på mormors vis", och så vidare. Men i själva verket vittnar innehållet om något helt annat. I vissa fall innehåller maten sådant som ironiskt nog inte ens fanns på min mormors tid :-(.

Ofta är de konstgjorda ingredienserna så pass "starka" att de ändå - även om de är sist i ingredienslistan (d v s det finns minst av dem) - sätter sin prägel eller helt och hållet definierar smaken och utseendet på maten. Ja, du läste rätt... smaken OCH utseendet.

(Så i praktiken kan man ta en tvättsvamp och bespruta och smaksätta den, så att den både ser ut och smakar som en fläskkotlett :-(... Om du är i affären och tycker att det luktar gott av "nybakt bröd", skall du kanske vara på din vakt, då den bruna färgen på skorpan kan vara ditmålad. ... Man kan tydligen också "måla" dit grillränderna på kött... )

I vissa fall anses mängderna vara så små, att de inte ens behöver skrivas ut. Och på så sätt får ju konsumenten inte reda på vad de stoppar i sig.

Usch och Fy!

Vad jag förstått, lyckades Mats-Eric Nilsson med sin bok "Den hemlige kocken..." se till att tillverkarna ändrade innehållsförteckningen på sina varor. Nu hittar man ofta färdigrätter som det står "inga tillsatser på"... och det måste ju erkännas att det känns bättre. Men kan man verkligen lita på det är så? Hur har tillverkarna lyckats med att få in smaken i maten - utan dessa tillsatser? Och hur har de "råd" att göra det nu - när de inte hade det förr?

Men sen måste man kanske också titta på orsaken till denna massproduktion av halvfabrikat eller färdiglagad mat. Nutidsmänniskan är väldigt stressad och fylld av s k måsten. Hur kommer det sig?

Och hur kommer det sig att det formligen pumpar ut matlagningsprogram på TV? Där finns ju allt från MasterChef till Tinas matlagning. Det lagas mat till höger och vänster, med avsikt att inspirera folk att laga sin egen mat, men ändå har vi denna massöverdos av färdiglagade maträtter i frysdiskarna. Det är helt klart något som inte stämmer.

Jag hörde på radion igår eftermiddag om fenomenet färdiga matkassar som verkar öka i Sverige. Tydligen är det 100  000 människor som prenumererar på denna tjänst. Och de allra flesta som gör det, är barnfamiljer.

• Visst, jag kan köpa idén om att tidsbristen gör att man gärna väljer en lätt utväg.
• Visst, det är ju jättebra att måtiderna är sammasatta av dietister, vilket innebär att det är bättre att äta Färdig matkasse-mat är än korv och makaroner och pizza.
• Visst, du lagar ju din egen mat och slipper det tråkiga med att åka och handla, till fem måltider av 14 (för det är ju bara till fem måltider som du beställer din mat - resten av dagarna - både lunch och middag - måste du fortfarande införskaffa själv).

Och även om jag skulle tjäna någon halvtimma på att slippa åka och handla, så känner jag att jag inte vill lägga ut extrakostnaden det medför. Jag vill gå i affären, känna på varorna och därigenom också protestera mot vågen som accepterande verkar förmedla vi är så vansinnigt stressade att vi inte har tid att handla eller laga vår egen mat.
Jag menar, hur långt kan vi tillåta att det går? Skall vårt liv se ut så här? Att vi jobbar mer och mer, har fler och fler måsten, och sen drar vi in på matlagningen, valet av bra råvaror och värdet av att sitta ned och äta i lugn och ro - det som kan vara helt avgörande för vår hälsa?
Om det fortsätter så här, så tror jag inte att det dröjer särskilt länge förrän vi äter mat i form av tabletter - för att spara oss ännu mera tid.

Usch och fy för att det kan ha gått så långt i vårt samhälle.
Usch och fy för att man lurar kunderna och fortsätter att tillsätta ingredienser som inte är bra för oss. 
Usch och fy, för att jag själv inte prioriterat mig själv högre.
Usch.
Och fy.

...

Men tack och lov, är det ju aldrig försent att ändra sig.

...

Det är en härlig känsla att ta kontrollen över vad man stoppar i sig. Det är också stärkande att lära sig upptäcka fällorna med färdigmat och t ex restaurangmat.

Hädanefter kommer jag att göra mitt allra bästa för att se till att jag får i mig näringsrik mat istället för smaklös dito med massor av aromer, färgförstärkare m m.
Att laga sin egen mat är verkligen ett bra sätt att ta kontrollen över vad som faktiskt finns i maten, allt från fetter till färdig måltid på tallriken.

Och vet ni vad... Idag har jag också tagit kontrollen över gratisfikat. Jag blev bjuden på semla, men tackade nej. Jag tänkte som så, att det enda som är bra med den, är ju grädden (enligt t e x LCHF), och så himla förtjust i grädde är jag ju inte. Så jag tackade faktiskt nej. Och det kändes jättebra.

Mina fortsatta prövningar (och chanser till övning) kommer givetvis i situationer där jag inte kunnat förbereda mig för vad jag skall äta, om jag t ex är ute och skaver på stan eller om jag befinner mig på ett ställe där jag inte har tillgång till eget kök. Vid sådana tillfällen blir det väl till att välja råkost, sallad eller något annat jag kan plocka ihop själv m m.