Att tänka till om tänkandet...

I nummer åtta av Blossom Magazine - pratar superfräscha och vältränade Blossom om vikten att själva tänka på hur man tänker och hur man skall tänka framöver. Och om att inte slentrianmässigt bara tänka som man alltid gjort.

Jag tänker framför allt tänka att jag är värd något bättre när jag skall inta min mat. Att jag inte behöver bli ett offer för den dåliga mat som fortfarande finns där ute, med massor av tillsatser vi kunder inte bett om, men i vår okunskap inte ifrågasätter. Jag tänker att jag istället kan lära mig att kontrollera detta genom att själv laga min mat och genom att ägna mera tid åt själva planeringen av maten.
Vem vet, kanske kommer jag också att tänka vidare på det här med att ifrågasätta både butiker, leverantörer och samhället i stort senare i år.
Jag tänker definitivt fortsätta undra - hur länge vi - ja, alla vi - bara skall acceptera att saker och ting är som de är, eller förvänta oss att det finns människor som har betalt för att göra det åt oss. Jag tror att det är dags att göra något mer för sin egen och de kommande generationernas framtid. Vi kan bättre.
Med risk för att bli både hätsk och peka med inte bara en hand utan två, resonerar jag vidare...

Ibland får jag en tanke. Jag som till naturen är osäker på min egen förmåga, vet inte alltid hur bra den är, men så här lyder den i alla fall...

Jag skrev ju tidigare i veckan i mitt inlägg "Att ta kontrollen" om att jag inte förstår sambandet mellan följande faktorer (Mats-Eric Nilsson har hjälpt mig på traven lite där - med sin bok "Den hemlige kocken - Det okända fusket med maten på din tallrik", och nu också "Äkta vara - Guiden till oförfalskad mat"):

 

• Vi lägger ned mindre och mindre tid och pengar på bra matinköp och matlagning.
• Vi känner till alltför lite om de negativa faktorerna med alla dessa halv- eller helfärdiga produkter.

Samtidigt pumpas vi med det ena matlagningsprogrammet efter det andra i teven. Dem förväntas vi ha tid att titta på antar jag. Och om tittarsiffrona är låga, ser man till att ta en kändis som kock - för att råda bot på detta.
Och det är just i den tanken som jag går igång och blir sur. Varför uppmanas och lockas vi till ett ständigt matprograms-tevetittande - men inte till att granska det vi stoppar i oss? Är det en medveten tanke från högre orter?
Sen låter jag tankarna puttra vidare, som i en god gryta. Efter några dagar kommer nästa tanke. Är det meningen att vi skall resignera till tidspressen, fortsätta att slötitta på matlagningsprogram, beställa färdiga kassar från höger till vänster och komplettera de saknande måltiderna på restauranger? För vi har ju verkligen inte tid att köpa och laga vår egen mat (säger hon med viss ironi i rösten och ett rejält snedvridet ansikte). Eller har vi det?

Är det vi som fastnat i vinkelvolten och inte ens kan fatta att vi gjort det? För hade vi fattat, så hade vi kanske försökt att ta oss ur den. Men det är klart. För att fatta att vi inte har det bra i vinkelvolten, kan det ibland underlätta att man har en morot eller en förkänning om något bättre än det man lever i nu.
Alla har vi ett egenansvar, men jag tycker också att det är viktigt att hela samhället genomsyrar en tanke om ett gemensamt matmål, och då skall den givetvis gå från farmare till producent och slutligen vårt eget val i affären.
Jag tycker att det är dags att det börjar blåsa andra vindar nu, med goda och stärkande råd om hur vi får och gör oss tid till att laga mat. Det är också hög tid att vi som privatmänniskor sätter oss ned och granskar våra val. Kanske går de att ändra, lite lite grand...

För att inte bli alltför dubbelhandspekande övergår jag till att tacka livet och för att befinna mig just där jag är just nu. Jag är tacksam för denna flora av böcker inom både GI, LCHF, Självläkande människan-mat, IFD - Inflammationsfri diet m m. Jag känner mig också oerhört tacksam för att jag valt att gå in för det här med lust och iver i detta nu.

Jag tänker tänka som så, att jag tänker fortsätta tänka som jag tänker. Jag tänker värna mer om mig själv och min hälsa. Jag kommer att läsa i ännu fler böcker, och jag kommer att göra fler medvetna val. Och om jag lyckas inspirera någon, tänker jag att det är ett stort plus.

Tänka, tänka, tänka.

Så.
Då ställer jag frågan till dig också.

Hur kommer du att tänka i år?